Hur ska man läsa den här Bloggen?

Den här bloggen är skriven som en liten bok, rakt upp och ner. Den är alltså inte skriven i omvänd ordning som vanliga bloggar. Som upphovsman ger jag dig tillstånd att gärna skriva ut ett ex till dig själv, men du får inte skriva ut flera och sälja. Det här är gratis.

Det är en ganska lång beskrivning för att vara en blogg, men naturligtvis är den kort för att vara en bok. Vill du ha en kortare beskrivning så finns det en länk till en sådan i kapitlet "Vad är TA".

OBS! När du kommer till listans "slut", så ÄR det inte slut! Där finns en länk nere till höger där det står "Äldre inlägg". Tryck på den så kommer du vidare i texten.

I listen vid sidan av bloggen finns länkar till

• Min andra blogg, som tar upp psykologi, politik, filosofi, kultur och liknande.

• Min hemsida, till mitt och hustruns företag som bedriver psykologverksamhet, friskvård, utbildning, handledning och organisationsutveckling.
• Information om kurser och nyheter från mig och Kerstin.
  

• STAF, Svenska TA föreningen, vars hemsida har olika nyheter att bjuda på. Med denna sidas hjälp kan man finna terapeuter och transaktionsanalytiker runt om i (södra och mellersta) Sverige.

• EATA, Europeiska TA föreningen, vars hemsida också har en del att bjuda på.

OBS! INGA KOMMENTARER KOMMER ATT BESVARAS I DENNA BLOGG!
Frågor kan ställas genom min andra blogg, där det finns en länk som heter "Fågor om transaktionsanalys" i listen till höger.
Du kan komma dit genom att klicka HÄR!

På gång i TA-världen

UTBILDNINGAR I TRANSAKTIONSANALYS
Scandinavian Institute for transactional Analysis

Läs mera! Klicka på länken! _______________________________________________________

Länk till STAFs kalendarium:

http://www.transaktionsanalys.se/kalendarium/2008/2008.html
_______________________________________________________

NÄSTA INTRODUKTIONSKURS I TA

kommer att hållas i GÖTEBORG
den 11-12 februari 2010
För mera info, gå in på:
http://www.transaktionsanalys.nu/index.php?id=4

________________________________________________________

Vad är Transaktionsanalys?

Transaktionsanalys (TA) är en psykologisk teori som började utvecklas av den kanadensiske psykiatrikern Eric Berne under 1940-talet (se kapitlet "Vem var Eric Berne"). Efter hand som tiden gick fick han hjälp av alltfler villiga krafter.

Idag finns TA över hela världen och man kan examinera sig som psykoterapeut, pedagog, rådgivare och organisationskonsult på grundnivå, eller som handledare och utbildare. Flera europeiska universitet erbjuder också mastersutbildningar i TA.

En humanistisk teori

Att TA är en humanistisk psykologi innebär att vi menar att:

Människan är god innerst inne: Det lilla barnet är gott från början. Om det fick växa upp under ideala förhållanden skulle det förbli psykologiskt friskt (även om det förstås kunde ha hjärnskador och liknande). Vi har gott stöd för detta antagande från modern utvecklingspsykologi, se t.ex. Daniel Sterne "Spädbarnets interpersonella värld".

Människan har en fri vilja: Alla människor har en fri vilja som är en konsekvens av vår förmåga att reflektera över oss själva och ta beslut om vad vi vill vara och hur vi vill ha det.

Människan är ansvarig för sina handlingar: Även om vi får våra törnar under uppväxten och dessa resulterar i psykologiska problem, så kan man inte skylla bort sitt eget ansvar. Som den existentialistiske filosofen Jean Paul Sartre sa: "Man kan inte bestämma vad andra gör mot en – men man kan bestämma hur man ska hantera det."

Dessutom anser vi inom TA att:

Människor är kapabla att tänka och lösa problem: Förvisso kan man vara mer eller mindre begåvad, men även en person med mycket låg intelligens kan ändå tänka och lösa problem utifrån sina förutsättningar.

Förändringskontraktet

För den som vill gå i psykoterapi måste det vara hennes egna behov som styr behandlingens mål, men terapeuten måste förstås också kunna ställa upp på dem. Under alla förhållanden är det inte acceptabelt att terapeuten behandlar efter en generell mall om vad som är önskvärt och anses bra.

Därför gör alltid transaktionsanalytiker avtal med sina klienter om vad det är som man ska uppnå och om hur samarbetet ska gå till. Detta avtal kallas för Förändringskontrakt eller bara Kontrakt.

En heltäckande teori

En stor fördel med TA är att teorin är heltäckande. Här finns begrepp för att förstå såväl beteende, kommunikation och sociala system som inre dynamik, liksom förhållanden mellan olika nivåer. Detta innebär att man lätt kan svara på frågor som "Varför gör jag så här", eller t.o.m. "Vad ska jag säga när hon säger så till mig?". På så vis blir TA en mycket praktisk teori.

Att kombinera TA med andra teorier

TA är ett öppet system. Det innebär att det enkelt går att kombinera med andra psykologiska teorier. En del transaktionsanalytiker använder sig enbart av TA, och en del kombinerar det med psykoanalys, KBT, lösningsfokus, kroppsterapi, konstterapi m.m. På så vis kan TA även erbjuda ett tillskott till andra psykologiska inriktningar.

TA-litteratur på svenska:

• Transaktionsanalytisk psykoterapi av Björck, Johnsson och Ohlsson (beställ på nätet eller i bokhandel.
• Transaktionsanalysens grunder av Joines och Stewart (beställ från Lasse Åhnby, lasse.ahnby@telia.com)
  
• Introduktion i Transaktionsanalys (endast 36 sid, någotmindre omfattande än denna blogg) av Stefan Sandström 60:- + moms (beställ på stefan@2san.nu).
  

Länk till STAFs sida "Vad är transaktionsanalys" som ger en koncis beskrining av TA:

http://www.transaktionsanalys.se/vad-ar-ta/vad-ar-ta.html

Språk och termer i TA

Transaktionsanalysens språk är vardagligt och använder sig av enkla termer och begrepp som ger tydliga associationer till vad som avses. Som vi ska se kallas t.ex. de 3 "jagtillstånden" för Förälder, Vuxen och Barn, vilket ger en fingervisning om deras karaktär. Ursprungligen kallades de för Exteropsyke, Neopsyke och Arkeopsyke, vilket ju låter mera vetenskapligt.

Över huvud taget är TA uppbyggt på ett pedagogiskt sätt, så att lekmannen snabbt ska kunna få en idé om vad det handlar om. Syftet med detta är att göra klienter delaktiga i förändringsarbetet. Motsatsen är att använda ett exklusivt (uteslutande) språk som blir obegripligt för lekmannen, vilket är vanligt inom psykologi och psykiatri. På så vis riskerar man inte att patienter/klienter kan ha grundade åsikter om det man gör, hur man gör det eller vilka värden som ligger till grund för det. Problemet med exklusiva språkkoder har t.ex. avhandlats av filosofen Michel Foucault (L'ordre du discours), tyvärr på franska, vilket gör även den en aning uteslutande för svenska läsare.

I transaktionsanalysen är varje människa först och främst sitt eget projekt och transaktionsanalytikern en konsult som kan hjälpa individen (eller organisationen) att uppnå den förändring som man önskar.

Jagtillstånd

Transaktionsanalysen delar in vårt psyke i tre typer av jagtillstånd som kallas Vuxen, Förälder och Barn. Tillsammans inbegriper dessa jagtillstånd all psykisk aktivitet. Ett jagtillstånd är ett sammanhängande system av tankar, känslor och beteendemönster.

Vuxenjagtillståndet (eller helt enkelt Vuxen) är ett jagtillstånd som helt är riktat mot nuet, utan att stå under direkt inflytande av sådant som har hänt tidigare. Vuxenjagtillståndet tenderar därför att vara rationellt, men har självklart även rum för känslor.

Barnjagtillståndet är system av tankar, känslor och, beteenden som är byggda på minnen från barndomen. När vi tänker, känner och beter oss som vi gjorde som barn är vi i våra barnjagtillstånd. Vanliga beteenden från barnjagtillståndet kan var att flamsa, leka, fnittra, spela boll, eller att gå in i någon hämning som bygger på vad föräldrarna ogillade vilket kan leda till att man rodnar, skäms, blygs, känner skuld eller otillräcklighet o.s.v. Det är normalt och friskt för vuxna människor att ibland vara i sina barnjagtillstånd.

Redan Sigmund Freud (1914) upptäckte fenomenet som ligger till grund för barnjagtillståndet även om han själv gick en annan teoretisk väg. Freud skriver:

"Vid en annan rad av drömmar visar analysen att själva den önskan som framkallat drömmen och vars uppfyllelse drömmen är härstammar från barndomslivet, så att man till sin överraskning finner att barnet med alla sina impulser fortlever i drömmen".

Barnjagtillståndet är ganska färdigt redan vid 5-6 årsåldern, men en del saker läggs ofta till under skoltiden och traumatiska situationer kan skapa nya barnjagtillstånd senare i livet.

Förälderjagtillstånd är system av tankar, känslor och, beteenden som vi har lånat från andra personer. Vi lånar vanligen många beteenden från våra föräldrar (eller dem som har varit i föräldrarnas ställe, t.ex. fosterföräldrar m.fl.). Även syskon, lärare, nära vänner bidrar med föräldrajagtillstånd, ja, t.o.m. ens egna barn kan bidra, när man t.ex. lånar ord och uttryck från dem. De viktigaste delarna av Förälderjagtillståndet är dock dem som man har fått genom sin uppfostran.

Vanliga uppgifter för förälderjagtillstånd är att innehålla värderingar och åsikter. Det är ju sällsynt att man helt själv hittar på en värdering - den bygger ju ofta på det man hört och valt. Likadant är det med kunskaper om HUR man gör saker och ting (t.ex. tar hand om barn, handlar, kör bil m.m.). Detta är ju vanligen saker som man har lärt sig av någon.

Som du ser är Förälder och Barn historiska jagtillstånd, medan Vuxen alltid riktar sig mot nuet. Det betyder att det inte finns några psykiska problem i Vuxenjagtillståndet – bara i Barnet och Föräldern. Där finns dock inte bara psykiska problem, utan en väldig massa resurser. Hela vår personliga historia är lagrad som Barn och Förälderjagtillstånd.

Detta innebär att de konflikter som vi kan ha haft som barn med våra egna föräldrar finns lagrade som minnen i olika jagtillstånd som vi fortfarande bär med oss. En del av dessa konflikter är lösta, men en del är fortfarande olösta och blir därför plågsamma. Denna "oenighet med en själv" är grunden till neurosen. Jag kanske aldrig får lov att vara i centrum när jag är liten, utan får då veta av min mamma att jag bara "gör mig till". Detta hämmande budkap kan jag sedan bära med mig i vuxenlivet och det kan leda till att jag har svårt att hålla föredrag och prata inför andra t.ex.

Jagtillståndsteorin bygger på 3 grundläggande iakttagaelser:

1. Vi har alla varit barn en gång (Barnjagtillstånd).
2. Vi har alla lärt oss och tagit efter auktoritetsfigurer (Förälderjagtillstånd).
3. Vi är alla förmögna till logiskt tänkande och har alla en relation till verkligheten här-och-nu (Vuxenjagtillståndet).
   

Jagtillstånden är fenomenologiska

Detta betyder att jagtillstånden grundar sig på faktiska fenomen. Eric Berne brukade säga att alla jagtillstånd har en adress och ett telefonnummer. Barnjagtillståndet har t.ex. den adress och tel man hade som barn, när just det jagtillståndet skapades, Ett Föräldrajagtillstånd kan ha haft lärarinnans adress och tel, om det var hennes beteende man lånade in och Vuxenjagtillståndet har den adress och det tel som man har idag.

Modern minnesforskning stödjer att minnen är episodiska, d.v.s. att sådant som "sifferminne" m.m. är rena abstraktioner och att man kommer ihåg i sammanhängande tidssekvenser. Man har också kommit fram till att minnet spontant delas upp i "minnen av själv" (Barnjag) och "minnen av andra" (Förälderjag).

Hur vet man vilket jagtillstånd någon är i?

Det finns 4 sätt att diagnosticera jagtillstånd på. Ofta räcker det att bara titta på beteendet: Är personen barnlik? Här-och-nu? Eller använder han eller hon typiska föräldragester, som ett höjt pekfinger, är moraliserande eller omhändertagande?

Man kan också ställa diagnosen genom att iaktta andra personer och deras samspel med individen. Om någon annan böjer sig ner över personen och säger "Kära nån, hur är det fatt?" med medkänsla i rösten, kan det ju t.ex. tyda på att personen är i sitt Barn. Ett annat sätt är att ställa historiska frågor för att på så sätt ta reda på om det t.ex. har funnits någon person i omgivningen som uttryckt sig likadant som personen själv gör nu (Förälder), eller om personen själv brukade bete sig på ett likartat sätt under sin uppväxt (Barn). Slutligen kan man ställa diagnos på jagtillstånd genom att fråga personen själv om de känner igen sitt tillstånd och själva kan återuppleva det.

Den interna dialogen

Ständigt går vi omkring med olika tankar i huvudet. Dessa tankar tar ofta formen av ett resonerande, en dialog eller en monolog. De kommer alltid från något av våra jagtillstånd och riktar sig till, antingen samma, eller något annat jagtillstånd. Inte sällan upprepar vi åsikter och fostrande budskap som vi har fått från våra föräldrar: "Det där var dumt", "Nu har jag gjort bort mig", "Skit i det", "Gud vilken härlig dag", "En sån här dag ska man inte sitta inne", "Dags att städa" o.s.v. På så vis hålls barndomens historia vid liv på gott och ont.

Den inre dialogen påverkar mycket hur vi känner oss. Om masn inom sig berättar skrämmande historier för sig själv om flygplanskrascher, fulla piloter och tappade vingar, är det ju t.ex. inte konstigt om man är rädd för att flyga.

Problem med jagtillstånden

Två speciella problem som kan uppstå med jagtillstånd är uteslutningar och kontaminationer.

Uteslutningar

En del människor känner sig mycket obekväma eller osäkra i ett visst jagtillstånd och undviker därför att vara i det jagtillståndet. Ibland utesluts jagtillståndet regelbundet, vilket leder till stora problem: Om man utesluter Föräldrajagtillstånd kommer man t.ex. inte att ha tillgång till normer, gränser och värderingar, problem som är vanliga för människor som lider av psykopati. Utesluts barnet, blir man oftast stel, rigid och lite livlös (vanligt bland människor som har schizoida problem) och när man utesluter Vuxen försämras anknytningen till nuet avsevärt, liksom stabilitet och logik. Detta är vanligt vid krisreaktioner och vid olika hysteriska tillstånd.

För normala människor är i regel en uteslutning är ett mycket tillfälligt tillstånd.

Det kan också hända att man känner att man bara kan operera från ett jagtillstånd, och man talar då om uteslutande jag tillstånd: det eviga Barnet, den ständige Föräldern eller uteslutande Vuxen.

Kontaminationer

När fördomar eller åsikter från Föräldern, eller laddade barndomshändelser i Barnet hindrar Vuxen från att se verkligheten här-och-nu som den är talar vi om kontaminationer. När Förälderns fördomsfullhet hindrar en från att uppfatta verkliga förhållanden säger vi att Föräldern kontaminerar Vuxen.

EX: Om man har fördomen att invandrare alltid går på socialbidrag och konfronteras med att en person med utländskt ursprung är skolminister, kan man då bli mycket upprörd och tänka "Jaså, han är skolminister och ändå går han på socialbidrag!!)

När man tar Barn-känslor eller illusioner som fakta kan det betyda att man inte ser skillnaden på att "hon såg på mig som om hon ville döda mig" och "Hon vill döda mig".

Inte sällan har man också dubbelkontaminationer. En person som har svårt för närhet kan t.ex. från sitt barn känna att om han försöker närma sig andra personer så kommer han att bli avvisad och övergiven - vilket bygger på hur det var för honom under barndomen. Samtidigt kan han ha Förälder-åsikten att folk som har förmåga till närhet är "smetiga och äckliga". På så vis stöder de två kontaminatinerna varandra.

Det är bara frågan om kontaminationer när de förhindrar personen att uppleva den objektiva verkligheten. Man kan t.ex. tycka att en del personer (utifrån exemplet ovan) är "smetiga och äckliga", men inte se det som ett faktum, utan förstå att det är en åsikt man har och att andra människor kan ha andra åsikter. Då är det inte fråga om någon kontamination.

När en person väl har lyckats se igenom en kontamination och förstå att det inte handlar om fakta, läker kontaminationen normalt ut direkt av sig själv. Men det är olika hur hårt vi försvarar våra kontaminationer.

Kommunikationsanalys

Den minsta enheten för kommunikation kallas i TA för en Transaktion. En transaktion består av

1. ett transaktionellt stimulus (t.ex. "Hur mår du?") och
2. ett transaktionellt respons (t.ex. "Jag mår bra!")

Bara ett transaktionellt stimulus utan respons är alltså inte någon kommunikation. Kommunikationen behöver inte bestå av ord, utan kan handla om ett höjt ögonbryn, en gest, en grimas m.m.

Eftersom vi alltid är i något jagtillstånd så kommer alltid ett TAstimulus från ett visst jagtillstånd. Dessutom riktar det sig till ett visst jagtillstånd hos mottagaren. T.ex "Vad är klockan?" kan vara ett TAstimulus från Vuxen som riktar sig till Vuxen i mottagaren. Så länge som man får svar från det jagtillstånd som man riktar sig till kan kommunikationen pågå hur länge som helst utan avbrott, vare sig den är harmonisk eller konfliktfylld. Sådan kommunikation kallas för komplementär.

Korsad kommuniktion

Däremot blir det lite speciellt när man får svar från ett annat jagtillstånd än det man riktar sig till:
EX: – Vad är klockan? (V->V)
– Ha,ha,ha, vilken töntig fråga! Gud så larvigt!!! (B -> B)
eller
– Jag är så ledsen idag... (B -> F)
– Jag är faktiskt mycket ledsnare än du, så det så! (B -> F)
eller
– Hur är det fatt med dig? (F->B)
– Den här sortens frågor är verkligen legio i det postmoderna samhället (F-> F)

Detta kallas för korsad kommunikation och bygger vanligen på ett omedvetet missförstånd om vilket jagtillstånd den andre utgår ifrån och riktar sig till. Sådana missförstånd handlar också oftast om att man misstolkar situationen beroende på tidigare upplevelser.

När kommunikationen korsas avbryts den. Oftast blir det tyst en stund och en av parterna måste byta jagtillstånd för att kunna återuppta den igen.

Dold kommunikation

Ibland menar man inte det som man säger, utan någonting annat. I sådana fall har man samtidigt två nivåer i kommunikationen: en social (på ytan) och en dold. Exempel på detta är när man vill säga saker som man inte riktigt vill stå för om de inte går hem. Dansgolvet är naturligtvis ett Eldorado för detta:

öppet: – Vill du följa med hem och se på mina etsningar?
dolt: – Vill du följa med hem och älska?
Det är också vanligt vid ironier:
öppet: – Visst är du välklädd: Ditt feta hår matchar din nersmorda tröja!
dolt: – Du ser verkligen inte klok ut!
Eller när någon i överläge kräver att man säger någonting som man inte vill säga:
öppet: – Det är klart att jag ska sluta supa.
dolt: – I alla fall tills du har lämnat rummet!

Det är alltid så att utfallet av dold kommunikation avgörs på den dolda nivån. Den öppna är bara kamouflage.

Behovet av uppmärksamhet

Människan är ett flockdjur. Hur desperat vi än kan försöka att hävda vår individualitet så klarar de flesta av oss inte av total ensamhet. Min gamle antropologilärare berättade att man bland jägar- och samlarfolk ofta hade som det yttersta straffet för svåra brott att förklara någon att ”vara såsom död”. Man dödade inte honom (eller henne), men man slutade titta på honom, tilltala honom o.s.v. – alltså behandlade honom som att han inte fanns. Efter ungefär 3 veckor dog han då verkligen också – helt av sig själv.

En amerikansk forskare vid namn Renée Spitz fick (1947) i uppgift att undersöka varför så många barn dog oförklarligt efter att ha omhändertagits på barnhem direkt efter födseln. Det var vanligt att de som blev kvar på barnhemmet dog trots att de fick alla sina fysiska behov tillgodosedda. De som blev bortadopterade överlevde dock, även när de blev slagna och illa behandlade.

Barnhemsbarnen låg i stora sovsalar med 50 sängar i varje sal och Spitz märkte då att det var de som låg närmast dörren som oftast överlevde och de som låg längst bort som oftast dog. Skillnaden var att de närmast dörren ofta blev upplockade av barnsköterskorna som kelade lite med dem. Bristen på uppmärksamhet dödade de andra. De bortadopterade barnen som överlevde trots misshandel visade på en sak: Man överlever lättare på negativ uppmärksamhet än utan uppmärksamhet.

I vuxen ålder och i en stad överlever man å andra sidan – i alla fall rent fysiskt – utan personlig uppmärksamhet, eftersom vi har så mycket ”uppmärksamhet på burk”: TV, Radio, kultur, konserter, tidningar, böcker m.m. Det är t.ex. inte ovanligt att singlar sätter på TVn direkt när de kommer hem – inte för att titta på, utan som et sällskap. Det räcker för att överleva på, men inte till att må bra på. Vi behöver även andra människor och deras reaktioner som bekräftar vår existens och betydelse

Typer av uppmärksamhet

Även i vuxen ålder gäller det att om man inte får positiv uppmärksamhet så är det bättre med negativ än med ingen alls. Oscar Wilde sa som ung att ”Jag ska bli berömd. Och kan jag inte bli berömd så ska jag bli beryktad.” Han blev både och.
Vi skiljer alltså på:

• positiv uppmärksamhet och
• negativ uppmärksamhet
  

När barn inte får de positiv uppmärksamhet som de vill ha hittar de gärna på något rackartyg så att de får negativ. Ungdomar som inte har självförtroende nog att bygga en positiv identitet, bygger gärna en negativ och söker sin bekräftelse i negativ uppmärksamhet.

Man kan också skilja på:

• vilkorlig uppmärksamhet, och
• ovilkorlig upmärksamhet

Vilkorlig uppmärksamhet får man när det s.a.s. finns ett vilkor för att få just den här uppmärksamheten, t.ex. "Vilken fin tröja! Var har du köpt den?", "Det var snällt gjort" eller "Trampa inte på min fot ditt klumpiga missfoster!" (Vilkorlig, negativ).

Ovilkorlig uppmärksamhet förutsätter inget vilkor, t.ex. en klapp på kinden, en smäll på käften, "Jag älskar dig" eller "Du är för bedrövlig!". Människor som mest går på vilkorlig uppmärksamhet tenderar att bli väldigt prestationsorienterade, medan de som går mest på ovilkorlig blir mera avslappnade. Om man inte tar emot någon vilkorlig uppmärksamhet kanske man inte presterar så vidare mycket. Den vilkorliga uppmärksamheten handlar alltså mycket om att göra, och den ovilkorliga om att vara. Båda behövs, och helst ska man ha en trivsam balans mellan göra och vara.

Uppmärksamhetsekonomin


I vår kultur lär sig många av oss att hålla sig i en konstant brist på uppmärksamhet.
Claude Steiner beskriver hur man lär sig att förtrycka sig själv genom att inte ta emot uppmärksamhet genom 5 begränsande regler. Han kallar dem för ”Uppmärksamhetsekonomin”. De är:

• Ge inte uppmärksamhet åt andra när du har möjlighet att ge den.
• Be inte om uppmärksamhet när du behöver den.
• Ta inte emot uppmärksamhet även om du vill ha den
(typ: ”Äsch! Den där gamla trasan!”).
• Avvisa inte sådan uppmärksamhet som du inte vill ha .
• Ge inte dig själv någon uppmärksamhet
(t.ex. genom att gratulera dig till framgångar, säga till dig själv att du ändå ser lite bra ut, är lite klok, m.m.)

Genom att hålla sig till dessa regler kan man alltså hålla sig själv i ett ständigt bristtillstånd. Detta leder till dåligt självförtroende och till att man mår psykiskt dåligt. Många föräldrar som lärt ut en sådan uppmärksamhetsekonomi till sina barn sätter kanske sin tro till Jante-lagen. De kan tro att om barn får för mycket beröm så blir de lata eller självgoda. Och i vilket fall så blir de kanske inte så lätta att kontrollera.

Nedvärderingar

En nedvärdering innebär att man gör någonting mindre, eller mindre betydelsefullt än vad det verkligen är. Man bortser från tillgänglig information. Det kan handla om en själv, andra människor eller verkligheten.

Termen "nedvärdering" påminner något om försvarsmekanismen "förnekande" inom psykoanalysen, men skiljer sig bl.a. från denna genom att en nedvärdering kan vara alltifrån total till avsevärt mindre omfattande. Man kan nedvärdera på 4 nivåer: existens, betydelse, föränderligthet och personlig förmåga, t.ex.:

Existensen av stimulit: En man med ett spädbarn sitter i en grupp med andra människor. Barnet börjar kinka och gråta, vilket de andra hör, men mannen hör det inte. Han nedvärderar existensen av stimulit.

Betydelsen av stimulit: Mannen hör barnet gråta, men reagerar inte för att trösta eller för att ta reda på vad felet är. "Ja,ja, säger han. Ungar! Alltid ska de kinka!" Kopplingen mellan att barnet gråter och att detta är en signal om att någonting är fel går inte fram.

Föränderligheten av stimulit: Mannen förstår att någonting är fel, men inte att man kan göra någonting åt det. Han säger "Ja, det är synd om de små. Alltid är det någonting som plågar dem. Men det blir bättre när de blir större!"

Personlig förmåga: Mannen förstår att man i princip kan göra någonting åt situationen, men han vet inte vad och tror sig inte om att själv kunna. Han säger: "Ack ja, nu gråter hon igen! Om bara Greta var här nu! Hon får alltid tyst på henne på ett kick - och så är hon nöjd och glad igen!"

Nedvärderingar hindrar en alltså från att lösa problem. Ju högre nivå av nedvärdering i ett hem, ju skadligare är miljön och ju värre blir konsekvenserna för familjen och särskilt för barnen. När barnen t.ex. nedvärderar, behöver de vuxna konfrontera. Ta det typiska tonårsexemplet:
– Vart ska du?
– Ut!
– Vad ska du göra?
– Ingenting!
Föräldern får inget svar på frågan. Eller:
– Du måste upp nu annars kommer du för sent!
– Ah det gör ingenting det är bara historia...

extra space

---

Livsmanuskriptet

Livsmanuskriptet är en omedveten livsplan som man har skapat under barndomen.

Det lilla barnet måste passa in i sin ursprungsfamilj, vilket innebär att det måste anpassa sig till familjemedlemmarna och till andra levnadsbetingelser. Rent biologiskt är vi predisponerade för att göra detta, eftersom vi som barn behöver våra föräldrar för att överleva. Om vi blir övergivna av dem uppfattar vi detta som ett dödshot.

Samtidigt skapar sig redan små barn föreställningar om vad personer som de själva kan ha att förvänta sig här i världen. Hur ser de på sig själva? På andra? På livet? Föreställningarna följer på de anpassningar som man tvingats göra för att passa in i familjen. Och det är dessa föreställningar som blir grunden till livsmanuskriptet.

När vi sedan har vuxit upp kan vi själva välja våra levnadsförhållanden och behöver inte längre anpassa oss efter barndomssituationerna.Men då har vi dessvärre glömt dem - eller snarare trängt bort dem till det omedvetna. Livsplanen har på så vis blivit omedveten, men den har blivit till en del av vår personlighet och fortsätter att styra oss.


Förbud

De hämmande budskap som föräldrar ger till sina barn, ges ofta icke-verbalt. De ges utan att föräldrarna är fullt medvetna om det och de kan ges mer eller mindre kraftigt. Föräldern ger budskapet utifrån sin egen smärta. När smärtan är stor hos föräldrarna ger de ständigt sådana hämmande budskap, men när den är mera ovanlig kommer förbuden bara ibland och blir då mindre skadliga. Förbuden ges om sådana saker som iof sig är naturliga för barnet, men som föräldern har svårt för att tåla p.g.a. egna begränsningar.

Så vitt jag vet har alla människor sådana begränsningar, mer eller mindre. Tillgången på helt perfekta föräldrar är, lindrigt talat, begränsad.

Det är viktigt att förstå att förbudet alltid innebär en hämning av något naturligt behov.

Man har identifierat följande förbud:

• Lyckas inte: leder till ständigt självsabotage och upprepade misslyckanden. Vanliga sätt att leva ut detta på är olika typer av missbruk (alkohol, spel, narkotika m.m.), men det förekommer också utan missbruk: typ, folk som ständigt misslyckas med utbildningar, arbeten etc.

• Var inte liten: ett förbud som ges till barn som under barndomen måste vara större än de egentligen är, t.ex. ta hand om småsyskon i tidig ålder m.m. Som vuxen kan man bli hämmad när det gäller att leka ("barnsligt"), eller väldigt ansvarskännande, ta hand om alla andra, glömma sig själv etc. ("Too much work and too little play makes Jack a dull boy").

• Väx inte upp: ges när föräldrarna tycker att det är jättesött med småbarn och gärna skulle vilja att de förblev små och beroende hela livet. Som vuxen kan man då bli omogen och osjälvständig, ha svårt att ta ansvar, låta andra göra jobbet etc.

• Tänk inte: förekommer hos människor som inte använder sitt tänkande för att lösa problem. Bland alkoholister är det vanligt med formen "Tänk inte-drick i stället". Ibland ges det genom att föräldern ständigt påpekar att man är "dum i huvudet" eller hånar en när man tänker.

• Var inte viktig: är ett riktigt Jante-förbud. Man ska inte tro att man är någonting, inte tro att man kan någonting, inte stå i centrum, inte vara märkvärdeig o.s.v.

• Var inte dig själv handlar vanligen om att man inte ska vara det kön som man är: föräldrarna hade önskat sig en pojke/flicka istället. Det här förbudet leder inte till homosexualitet och inte heller till transsexualitet. Mest upplever man det som att man är "fel" på något ogripbart sätt.

• Existera inte är det svåraste förbudet och det som ligger bakom neurotiska depressioner. På olika sätt visar föräldern att man är till skada för dem genom att man över huvud taget finns. Ofta kan man få höra kommentarer typ "Om det inte vore för dig...." (så hade jag inte behövt gifta mig med din mamma, avsluta mina studier etc)

• Vill inte: Ges av föräldrar som blir hotade av att barnet har en vilja. "Din vilja sitter i riset" sa man förr när viljan ansågs skadlig eftersom barnet som ville en massa ansågs bli självsvåldigt. När man tagit in det här förbudet får man svårt att formulera vad man vill (och därför också svårt att få det man vill ha).

• Behöv inte: Ges av föräldrar som blir hotade av barnets behov. Det är ett svårt förbud som bl.a. är vanligt vid Anorexia Nervosa (självsvält) men också vid andra problem.

Tidiga beslut

Som svar på dessa hämmande budskap tar barnet ett "tidigt beslut". Detta är ett aktivt val och det är inte säkert att barnet accepterar alla hämmande budskap som bjuds. Men för att kunna leva ett hyggligt liv tillsammans med sina föräldrar är det ändå ett rationellt beslut att foga sig i vissa begränsningar. När man sedan växer upp har man s.a.s. fastnat i grimasen.

En 3-årig pojke satt en dag framför sin pappa och lekte på en filt. När han tittade in i pappans ögon blev han medveten om att denne var rädd för någonting. Plötsligt slog det honom att pappan var rädd för honom (=för närheten till barnet). Detta var mycket hotfullt och obehagligt för pojken, men han löste det kreativt genom att också låtsas att han blev rädd och samtidigt flytta över till sama sida av filten som pappan, så att de såg åt samma håll. Pappan la då beskyddande sin arm över honom. Från den dagen, till dess att pojken löste problemet i psykoterapi var han känslomässigt hämmad när det gällde närhet till andra människor.

På så vis är ett tidiga beslutet långtifrån alltid någonting som man tänker och kommer fram till. I det här fallet var det snarast en serie handlingar.

Påbud och Pådrivare

Påbud är sådana budskap som handlar om hur man ska vara, vad man ska göra m.m. De är vanligen socialt accepterade och uttalas rakt på sak av föräldrarna. De utgör en normal del av fostran och kan handla om att klä sig väl i kyligt väder, att vara artig, hel och ren o.s.v.

Av påbuden finns det särskilt 5 stycken som ställer till besvär därför att det inte går att leva upp till dem. De kallas för pådrivare:

• Var till lags
• Ansträng dig
• Var stark
• Var perfekt
• Skynda på

Man kan ju klä sig väl när det är kallt (påbud) och sedan är det gjort. Men när har man t.ex. ansträngt sig nog? skyndat tillräckligt? varit helt perfekt? o.s.v. Dessa budskap ges som problemlösare, ung. "När det blir jobbigt så ska du..." (t.ex. vara stark och stå ut). All stress som vi bygger upp går via någon av dessa pådrivare.


Program

Programmet handlar om hur man (barnet) ska bära sig åt för att kunna leva med de begränsningar som har lagts på en. Det lilla barnet är en stor kulturkonsument och lyssnar ofta på sagor. I sagorna finner barnet olika figurer att identifiera sig med: den föräldralösa (eller vanvårdade) flickan kanske finner Pippi Långstrump, en ständig förlorare finner Kalle Anka. Sagofigurerna löser på olika sätt problem som barnet har eller lyckas i vart fall leva med problemen. En pojke som inte fick vara nära sin pappa identifierade sig med Astrid Lindgrens Mio, som först måste besegra den hemske Riddar Cato, med ett hjärta av sten innan han kunde slappna av som son till den gode kungen (=uppnå förmågan till närhet). Man kan lära sig en hel del om sig själv genom att minnas sin favoritsaga och fundera över vad den har betytt för en.

Ofta bygger man programmet efter föräldern av samma kön ("Mamma är lik sin mamma"), men ibland på den andra föräldern. Man kan också basera det på:

• andra släktingar (farbror Kurt, alkoholisten/ tant Gerda professorn i biologi)
  
• en död bror eller syster som man fått "ersätta"
• andra personer som man sägs likna

Livspositioner

En annan del av livsmanuskriptet är det som kallas för livsposition, eller ibland existentiell position. Livspositionen handlar om hur man ser andra i förhållande till sig själv. Detta ger också en fingervisning om vilka problem man har och vilka processer man hamnar i med andra. Man särskiljer 4 olika positioner:

Jag är OK – Du är OK som kallas den friska positionen. När man befinner sig där är man ofta här-och-nu.
Jag är inte OK – Du är OK kan kallas för den depressiva positionen. Här ser man sig som underlägsen andra, tycker inte att man duger och tenderar att lägga allt ansvar på sig själv. Vanliga känslor här är: depression, skam, skuld, otillräcklighet, som alla visar att man inte riktigt duger.
Jag är OK – Du är inte OK är en grundposition för personlighetsstörningar. Här ser man sig som bäst, antingen som "en god människa i en ond värld" (paranoid variant, eller som "en smart människa i en värld av fånar" (narcissistisk variant). Typiska känslor är ilska och skräck (kamp och flykt) och man lägger ofta ansvaret för allt som är fel på andra människor.
Jag är inte OK – Du är inte OK leder till fullständig meningslöshet som i sin förlängning kan leda ända till schizofreni.

Det är viktigt att förstå att de flesta människor turar mellan alla dessa 4 positioner varje dag, men vanligen har man en position som är ens grundposition, från vilken man tar sina livsviktiga beslut och som man baserar sitt liv på.

Räddningslucka

Oftast har man en "nödutgång" om livet skulle bli alltför plågsamt. Denna kan ligga långt, långt bort, eller finnas i tankarna var och varannan dag, beroende på livssituationen. De tre räddningsluckorna som vanligen samspelar med livspositionerna är:

• Ta livet av sig själv (Jag är inte OK – Du är OK)
• Ta livet av någon annan (Jag är OK – Du är inte OK), och
• Gå in i en psykos (Jag är inteOK – Du är inte OK)

Att förändra sitt skript

Livsmanuskriptet är möjligt därför att man en gång var medveten om det och skapade det och för att man sedan blev omedveten om det. Som jag tidigare har påpekat är Vuxenjagtillståndet ett helt friskt jagtillstånd, därför att det riktar sig helt mot nuet. Skriptet finns i Föräldern och i Barnet.

Om vi idag alltså säger till någon med förbudet att visa känslor att, det är ju klart att du får det, så förstår de nog vad vi säger, men kan inte ändra på saken så enkelt. Anledningen till detta är att de använder sitt Vuxenjag för att lyssna på sådan information – men problemet finns i deras Barn och Förälderjagtillstånd, som är de som bär på historian.

För att ändra på skriptet måste personen ta vad vi kallar för ett nybeslut (oftast) från sitt Barnjagtillstånd. I psykoterapi innebär detta (funktionellt) att energin går över från Anpassat Barn till Fritt Barn under vissa förutsättningar. Men psykoterapi är inte det enda sättet att förändras. Man kan också förändras spontant genom sin livserfarenhet.

Svårare störningar

Livsmanuskriptet med dess förbud och pådrivare, handlar mest om neurotisk problematik, d.v.s. sådana problem som de flesta (för att inte säga alla) har en del av. Vissa har mycket, andra helt lite och obetydligt. Redan Sigmund Freud konstaterade att neurosens natur var att man är oenig med sig själv: å ena sidan vill man kanske växa upp och ta ansvar, å andra sidan fruktar man att man då blir övergiven, utsatt för överkrav m.m. Att lösa upp sådana konflikter mellan olika jagtillstånd är huvudsaken vid neurosbehandling.

Men de som har svårare problem såsom personlighetsstörningar eller psykoser har inte i så hög grad sådana inre konflikter. De har inte fått så många hämmande budskap. Tvärt om har de fått för lite kontakt med sina föräldrar, både när det gäller omvårdnad och när det gäller gränssättningar (när psykoserna är psykogena och inte organiska). Anledningen till detta kan, men behöver inte vara, "föräldrarnas fel". Upprepade separationer vid tidig ålder kan svårt skada barn t.ex utan att det är föräldrarna som har orsakat det. Det finns också genetiska faktorer, såsom introversion och skygghet som kan göra det svårt för barnet att ta in omvårdnad.

I behandlingen av sådana tillstånd gäller det först och främst att skapa en god relation, eftersom det är detta som inte har skett tidigare i livet. En god relation leder till att nya jagtillstånd skapas i Barn och Förälder. Dessa jagtillstånd är mera funktionella och livskraftiga än de gamla och konkurrerar därför ut dessa. Detta låter kanske lätt, men är inte fullt så lätt. Men det låter sig dock ofta göras.

Psykologiska Spel

Livsmanuskriptet förblir aktivt genom att att det upprepas i känslor tankar och beteenden. Ett sätt är den interna dialogen som beskrevs i samband med jagtillstånden. Ett annat sätt är genom psykologiska spel.
Snart sagt alla människor spelar psykologiska spel (omedvetet). För att ta reda på vad man själv spelar för spel kan man ställa sig följande fråga:
– Vad är det som händer om och om igen hemma hos mig (eller på jobbet, el dyl.), på ungefär samma sätt och som slutar med att jag och någon annan mår dåligt.
Svaret på frågan är med största säkerhet ett psykologiskt spel.

Spelet kan beskrivas som 2 överföringsmönster som möts och interagerar. Man har lärt sig spelet under barndomen och upprepar det nu med olika människor. Särskilt i parförhållanden och familjer, samt med nära vänner är det vanligt att man spelar spel.

För att spela ett spel krävs det att man intar en av tre spelpositioner. Dessa är:

• Förföljare som intas när man på ett eller annat sätt försöker visa att den andre inte är OK.
• Offer som intas när man "gör sig oförmögen" att göra sådant som man egentligen kan. Denna spelposition måste skiljas från människor som verkligen är offer, t.ex. har utsatts för en jordbävning, en misshandel eller annat som de själva inte rått över.
  
• Räddare intas när man hjälper dem som inte vill ha hjälp eller hjälper personer som spelar "offer". Detta gör man i syfte att visa att man själv är OK. Denna spelposition måste skiljas från verkliga räddare, som hjärtkirurger, ambulanspersonal, brandmän och hjältar.

Ett typiskt attribut till spelet är att man alltid byter position under spelets gång, vilket bidrar till att göra det förvirrande. Den som börjar som offer är plötsligt förföljare, räddaren blir offer o.s.v. Det är denna typ av omkastningar som skapar dramatik i teater, film, böcker m.m.

I ett klassiskt drama som kung Oidipus kan man se hur kungaparet av Thebe mottar spådomen att deras son ska döda sin far och gifta sig med sin mor (förföljare). För att undvika detta placerar de Oidipus, ovetande om sina kungliga anor, som adoptivson hos en fiskare (Oidipus= Offer, kungaparet=förföljare, fiskaren=räddare). När han vuxit upp går Oidipus ut i världen och möter (ovetande) sin far konungen på en smal väg där denna färdas i bärstol. En av dem måste vika och det blir handgemäng, varvid Oidipus dödar fadern (förföljare, konungen=offer). Oidipus kommer fram till Thebe där Sfinxen (förföljare) belägrar staden och kräver att man ska lösa hans gåta för att han ska häva belägringen. Oidipus gissar gåtan och räddar staden (räddare). Som tack får han gifta sig med drottningen ovetande om att det är hans mor. När han till sist får veta vad som har hänt klöser han ut sina egna ögon och tillbringar återstoden av sitt liv som en blind tiggare (offer).

Som synes är det skiftet mellan spelpositionerna som skapar dramatiken i dramat.

Det första spelet som upptäcktes kallas för "Varför gör du inte...Jo,men". Det kan se ut så här:
– Jag har så fruktansvärt ont i min rygg! (Offer)
– Usch då. Sånt är inte att leka med. Varför går du inte till doktorn med det? (Räddare)
– Jo, men doktorer, vet du, de ger en ändå bara piller...
– Men du kunde gå till en kiropraktor!
– Jo, men de där kotknackarna. Man vet inte om de verkligen kan sin sak eller om man blir förlamad för livet.
– Du kunde ju beställa ett gymnastikprogram! Det hjälper alltid att stärka upp musklerna!
– Jo men jag har helt enkelt inte tid med sånt.
Vid det här laget blir det tydligt att personen inte kommer att ta emot någon hjälp, vad man än förelår. Det är också klart att han inte är i någon Offerposition, utan i en Förföljare, där han avvisar all hjälp. Motspelaren, som spelar det komplementära spelet "Jag försöker bara hjälpa dig" kan antingen reagera depressivt genom att bli ledsen och tänka att "Jaha, det är ingen mening med detta, jag är väl för dum helt enkelt" eller genom att bli arg och säga
– Jahaja! Sitt du där med din onda rygg då! Jag hoppas att du DÖR av ryggskott!


Själva sekvensen i ett spel kan åskådliggöras med spelformeln, som lyder:
Bete+Napp = Respons -> Positionsbyte -> Förvirring -> Vinst

Spelformeln

I exemplet ovan är:
BETET när personen säger att han har ont.
NAPPET när den andre börjar ge råd.
RESPONS är de följande transaktionerna
POSITIONSBYTE när det blir tydligt att personen kommer att avvisa alla förslag vilka de än är.
FÖRVIRRING är vad man ofta känner efter positionsbytet
VINST är en dålig känsla som man känner igen och som bekräftar ens antaganden om vem man är, hur andra är och hur livet är. I det här fallet kan det vara en känsla hos personen av hemlig triumf över att "ingen ska komma här och säga till mig vad jag ska göra!" och känslan av ilska eller deppighet hos hjälparen, som visar att "otack är världens lön".

Psykologiska spel ger ofta en känsla av spänning och engagemang i livet, trots att de alltid är destruktiva till sin karaktär. De ger mycket uppmärksamhet och engagemang från andra människor, likaväl som att de är ett sätt att fördriva tiden på. Spelen ger också upphov till samtalsämnen med vänner och bekanta efteråt, en slags ersättning för ett mera autentiskt livsinnehåll. De stärker de antanganden som ligger till grund för skriptet och leder därför till en förvärring av våra psykiska problem.

Vanliga namn på spel är "Alkoholist", "Nu har jag dig fast, ditt kräk", "Sparka mig", Om det inte vore för dig...", "Träben" o.s.v.

Grader av spel

Man kan spela spel på olika nivåer, alltifrån "lätta" spel, som inte ställer till någon skada, till verkligt grova och skadliga spel. Vi delar in spelnivå i tre olika grader:

• Första gradens spel är ett mycket "lätt" spel, som man inte har några större svårigheter attt själv prata om och där man kan skratta åt sig själv när manipulationen avslöjas.
• Andra gradens spel är genast mycket allvarligare. Sådana spel fyller en tydlig funktion i livsmanuskriptet och om vi ertappas med att spela på denna nivån känns det vanligen ganska pinsamt.
• Tredje gradens spel är rena katastrofspel. Enligt berne slutar dessa spel på "bårhuset, dårhuset eller i rättssalen". De innebär således ofta att man aktiverar sin Räddningslucka (se avsnittet om livsmanuskriptet): Mord, självmord eller galenskap. Internationella konflikter kan ofta nog beskrivas som 3dje gradens spel (ta Irak-kriget som exempel).

Tidsstrukturering

Spel är ett sätt att strukturera sin tid från vaggan till graven. I TA räknar vi med 6 sätt att strukturera tiden:

Undandragande vilket innebär att man drar sig undan från kontakt.

Ritualer med detta menar vi snarare stereotypa meningsutbyten än sådana ritualer som dop, giftermål och begravningar. En ritual består av förutsägbara serier av komplementära transaktioner, typ:
"Hur mår du"
"Jo, tack, det knallar, he he, och själv?"
"Jo, tack bara bra!"
"Vi ses"
"Jepp"

Aktiviteter programmeras av vuxen. Ofta handlar det om arbete, eller trädgårdsarbete, städning, projektplanering, seminarier, föreläsningar m.m.

Tidsfördriv enkla samtal om vanliga samtalsämnen såsom hus & trädgård, kvinnor!, män! , bantning, fotboll, 1800tals filosofer m.m.

Spel har beskrivits ovan.

Intimitet närhet till en annan människa här och nu där man upplever tilräckligt stor tillit för att inte behöva skydda sig.

Intimitet är alltså inte liktydigt med sex. Sex kan ske under undandragande (titta i taket, fantisera), rituellt, som en aktivitet - med syfte att göra barn, ett tidsfördriv, ett spel eller intimt på det sätt som vi menar här.

Det har självfallet ett stort inflytande på liv och livskvalitet hur man väljer att tillbringa sin tid.

Känslor

Det finns många olika slag av känslor, t.ex. fysiska (kyla,värme, hunger). Det finns också psykiska känslor: glädje, ilska, skräck och sorg. En del känslor är en kombination av fysiska och psykiska känslor, som t.ex. ångest eller kåthet. Sedan finns det sådana känslor som både innehåller psykiska känslor och tankar samtidigt. Exempel på detta är: skuld, bitterhet, oro, förtvivlan, skam, otillräcklighet, förhoppning m.m.

Idealiskt så får alla känslor sitt utlopp hos en individ. Men tyvärr är det sällan idealiskt. De flesta av oss har lättare för att känna och visa vissa känslor än andra. En del har kanske ett generellt skriptförbud mot att känna, eller visa känslor, medan många andra har selektiva förbud som utesluter någon känsla. I det gamla stereotypa könsrollsskriptet ska ju stora pojkar inte gråta, men kan däremot få vara arga, medan flickor inte bör vara arga, men desto hellre ledsna.

Favoritkänsla

Ofta finns det någon känsla som inte bara tillåts i familjen, utan som också belönas av föräldrarna. Dena känsla blir vad vi kallar "favoritkänsla" - en känsla som man använder för att (omedvetet) manipulera sig själv och andra människor. Erik Berne skriver:
"En favoritkänsla är en känsla man föredrar, som man lärt sig av sina föräldrar eller beslutat sig för under barndomen, som var acceptabel och gav utdelning i den ursprungliga familjen"
Exempel på favoritkänslor kan vara:

Den lilla flickan vars föräldrar säger att ingenting kan stå emot henne när hon blir arg. Då är man tvungen att göra som hon vill.
eller

Den lille pojken som när han är arg blir utkonkurerad av pappa, som blir ännu argare och när han är ledsen blir utkonkurerad av mamman som blir änu ledsnare, så att den enda känslan som "finns kvar" åt honom är "glädjen". Därför döljer han sedan sin depression under ett leende och många skämt.

eller
Den lilla flickan som alltid får en present när hon är ledsen.

Som vuxen fastnar man sedan i grimasen och tillbringar mycket tid med just den känslan och med att rättfärdiga den inför sig själv och andra, vilket leder till många svårigheter.För att få fram sin Favoritkänsla räcker det vanligen med att fråga sig:
"Vilken är den vanligaste dåliga känslan som jag har haft i mitt liv".

Ofta nog är favoritkänslorna inte bara psykologiska känslor, utan även den sortens känslor där man kombinerar känsla+tanke, såsom bitterhet, surhet, skuld, skam, otillräcklighet, negativism m.m.

Substitutionsfaktorn

Fanita English har visat att när barnet inte tillåts uttrycka en viss känsla, så tenderar hon att substituera (ersätta) den med en annan känsla. Detta leder till avsevärda komplikationer, eftersom det man verkligen känner inte kommer till uttryck. Genom att uttrycka någon känsla upplever man en viss lättnad, men ingen riktig förlösning. Exempel på detta är när man vänder:

Ilska till sorg leder till depression. När man försöker gråta ut ilska blir lättnaden tillfällig. Gråten tar aldrig slut eftersom det inte egentligen är sorg som man känner. De naturliga känslorna är i regel inte långvariga, utan försvinner efter att man har uttryckt dem. Ett undantag kan vara sorgen efter någon som dött t.ex.

Sorg till ilska leder till människor som är "kroniskt arga". Att "ilska" ut sorgen fungerar ju inte heller och därför fastnar man i ständiga aggressiva beteenden.

Rädsla till ilska är den vanliga paranoida mekanismen: "Get them before they get you". Eftersom man är rädd för att visa rädsla ökar man på aggressiviteten och hamnar på så vis lätt i bråk och hotfulla situationer helt i onödan.

Ilska till rädsla uttrycker sig ofta som en överbeskyddande inställning. Man tänker gärna på Basil Fawlty i TV-serien "Pang i bygget" när hanefter ett gräl med hustrun utropar "Drive carefully, dear!"

Ilska till sorg till glädje resulterar i det s.k. "Kulla-Gulla-syndromet" a.k.a. "smiling depression". Här döljs depressionen bakom en glad mask för att man inte ska vara till besvär.

Bonusmärken

Om det är i pizzerian, eller i hälsokostbutiken, så nog är de där: stämpelkorten. Köper man 9 pizzor får man en gratis. Samma logik tillämpas ibland på känslor. En del människor känner att de måste samla på sig en viss kvantitet innan känslorna förtjänar att visas upp. När man så löser in sina stämplar (bonusmärken) används de ofta till att rättfärdiga ett beteende. När man har samlat på sig nog med ilska kanske man känner sig berättigad i att: bli våldsam, supa till, säga upp sig från jobbet m.m. Den som samlar på oförvitlighetsmärken kan, när stämpelkortet är fullt kanske byta ut det mot en skillsmässa "Här har jag försökt i alla dessa år!". Typiska bonusmärken är sådant som ilska, självrättfärdighet, skuld, depression... Det är olika vad man samlar på.

Magin bakom bonusmärkena är att man känner att man måste rättfärdiga sig. Föräldrar kan förmedla den känslan till barn genom att säga "Vad gråter du för?!" eller "Vad har du att vara arg för?!" Barnet förstår detta som att man måste motivera sig när man känner någonting. Man upptäcker också att man kan använda detta som motiv för olika handlingar som man annars inte skulle känna sig OK med.

För att bryta sådana mönster är det viktigt att lära sig att prata om sina känslor när man har dem och inte låta dem bygga upp. Man måste också börja ta ansvar för vad man vill. Man måste inte motivera att man vill skilja sig, eller att man vill fest om en kväll, eller att man vill åka bort själv en helg. Detta måste t.ex. inte föregås av ett gräl som sedan används som motivation.
Men då måste man som sagt ta ansvar för det.

Skriptsystemet (Favoritkänslosystemet)

Skriptsystemet kallades från början, och kallas fortfarande i nästan all TA-litteratur för "Favoritkänslosystemet", men teorins upphov, Marilyn Zalcman och Richard Erskine, kom senare på att termen "Skriptsystemet" bäst beskrev teorin.

Skriptsystemet är skriptets funktionella manifestation. Det är ett system som förvränger tankar, känslor och beteenden så att de passar in i livsmanuskriptet. Systemet är också självförstärkande. Det består av 3 komponenter:

• Skriptantaganden
• Skriptutspel (Favoritkänsloutspel) och
  
• Förstärkande minnen

Skriptantaganden

Dessa antaganden handlar om hur jag i grunden uppfattar mig själv, andra människor och livet. De utgör min grundläggande referensram i förhållande till mitt skript. t.ex. kan jag - vad det gäller ett skriptförbud som "Var inte liten" uppleva att:

"Jag ska ta hand om andra människor", "Andra människor är antingen som jag eller oförmögna att ta hand om sig själva" och "Livet är ett ständigt, glädjelöst slit".

Till komponenten "Skriptantaganden" hör också det faktum att vi tränger bort vissa känslor när vi tar in och accepterar skriptförbuden. Den ursprungliga situationen kanske handlade om att jag inte fick vara uta och leka med de andra barnen, utan var tvungen att stanna hemma och hjälpa mamma med hushållsarbete och passning av mina småsyskon, när jag var liten.

Min naturliga känsla inför detta var ilska, men jag vågade inte mopsa upp mig mot mamma, och ännu idag finns den ilskan kvar inom mig (fast nu omedvetet).

Skriptutspel (Favoritkänsloutspel)

Skriptutspel är manifestationer av skriptet de kan uttrycka sig som:

OBSERVERBARA BETEENDEN (i detta exempel) glädjelöshet, hårt arbete, spel som "Jag försöker bara hjälpa dig", samlande av otillräcklighet som bonusmärken (se förra avsnittet), nedvärdering av egna behov, brist på manifestationer av lekfullhet och expansiva Barn-beteenden, överdriven hjälpsamhet mot människor med sådant de kunde klara själv m.m.

INRE UPPLEVELSER (i detta exempel) trötthet, återkommande stress- och utbrändhetssymptom, muskelvärk i axlar och korsrygg, återkommande huvudvärk, plötsliga attacker av sorgsenhet som upplevs som oförklarliga, momentant svårigheter att "få luft" p.g.a. muskelspänningar runt bröstkorgen och sammandragningar i solar plexus.

FANTASIER ( i detta exempel) om att vara ensam i tropiska paradis (där ingen kräver någonting av en), eller om att bli skadad och hamna på sjukhus där man blir omhändertagen.

Förstärkande minnen

Detta är sådana minnen som förstärker tanken att man bör stanna kvar i sitt skript, eller som rationaliserar skriptbeteenden. T.ex:

Jag vill gå ut och leka med de andra barnrn, när jag är 7 år och just har börjat skolan, och när jag framhärdar gentemot mamma så blir hon först arg och skäller ut mig för att jag är så "egoistisk" och sätter sig sedan på en pall i köket och gråter hejdlöst. Jag antar att det är mitt fel och blir helt förskräckt. Naturligtvis stannar jag inne och hjälper henne att torka ur köksskåpen.

Mamma och pappa diskuterar några barn i min klass som inte hjälper till hemma. Det är tydligt att de inte tycker att det är några bättre barn.

Jag blir utsed till ordningsman i klassen, eftersom jag sköter mig så bra och hjälper andra.

o.s.v.
Dessa minnen förstärker sedan kraftigt skriptantagandena och gör att jag väljer att stanna inom ramarna för mitt skript.

För att lösa upp detta system kan man arbeta med alla komponenter. Man kan bearbeta den ursprungliga situationen i en regression (Barnjagtillståndet), man kan arbeta med de olika faoritkänsloutspelen: de fysiska (kanske med hjälp av massage eller kroppsterapi), spelen, samlandet av bonusmärken, fantasierna o.s.v. Det kan också vara till hjälp att bearbeta de förstärkande minnena, jämföra med hur andra har det och hitta alternativa minnen som går stick i stäv mot skriptet.

Autonomi

Målet för transaktionsanalytikern är klientens autonomi, alltså dennes självbestämmande och personliga frihet. Eric Berne ansåg att autonomin typiskt visade sig som tre specifika egenskaper:

1. spontanitet - att kunna välja sina handlingar, tankar och känslor fritt utifrån det man själv vill. Motsatsen innebär att man blir "fångad" i obehagliga känslor, upplever att man "måste" handla på ett visst sätt o.s.v.
2. medvetenhet - att kunna uppleva verkligheten här-och-nu på ens eget vis, inte som man blivit lärd att uppleva den, eller utifrån gamla sätt att uppleva.
3. intimitet - förmågan att uppleva närhet i relationer till andra människor här-och-nu. Intimitet avser inte här i första hand sexuellt umgänge, utan mänsklig närhet.

Dessa mål kan avse en person, men kan också tillämpas på en organisation. Organisationen kan t.ex. ge utrymme för dessa egenskaper hos medarbetarna.

extra space

--

Vem var ERIC BERNE?

Följande länk leder till en artikel på ITAAs hemsida (tyvärr på engelska):

http://www.itaa-net.org/ta/bernehist.htm

Tillämpningsområden inom TA

Inom TAs organisationer (se nedan) utbildar vi människor inom 4 olika områden:

• psykoterapi (där vi utbildar psykoterapeuter)
  
• utbildning (där vi utbildar pedagoger)
• rådgivning (där vi utbildar människor som bedriver förändringsverksamhet med människor i nuet, utan att fokusera på barndomen som psykoterpeuter) Detta område lämpar sig för t.ex. socialarbetare, präster, poliser m.fl.
• organisation (där vi utbildar organisationsutvecklare med arbetspsykologiska specialiteter)

Mer information om detta kan du få om du går in på länken till EATA, i fältet till vänster.

Examinationer och behörighet inom TA

När man har genomgått en officiell introduktionskurs i transaktionsanalys ( en s.k. 101-kurs) kan man bli en Regular member i en TAorganisation (t.ex. STAF). Detta ger dock inga speciella rättigheter att utöva någon verksamhet i namn av transaktionsanalys.

De internationella TA organisationernas (se nästa avsnitt) examinationsorganisationer examinerar transaktionsanalytiker inom de 4 verksamhetsfälten (föregående avsnitt).
När man tagit examen på grundnivå, vilket vanligen tar 5-8 år får man kalla sig för Transaktionsanalytiker, eller transaktionsanalytiker, nivå 1.

1 år efter denna examen kan man gå en tredagars evaluering (TEW=training endorsement workshop) där ens förmåga att undervisa och handleda evalueras. Om förmågan bedöms som otillräcklig får man vissa förlägganden som ska uppfyllas. Därefter kan man göra kontrakt om att ta sin examen som handledare och/eller utbildare inom något av de fyra verksamhetsfälten (där man har en grundexamen). Man får då kalla sig:
PTSTA (provisional teaching and supervising transactional analyst) och har provisoriskt rätt att undervisa och handleda i TA, fram till dess att man tar sin examen, nivå 2, som ger full behörighet till detta.

Den sista examensnivå till utbildare och/eller handledare tar ofta 6-8 år ytterligare att genomföra. Man får då kalla sig.
Transaktionsanalytiker nivå 2 med behörighet att utbilda och/eller handleda
med tillägget av vilket verksamhetsfält som det gäller. Internationellt benämns man
TSTA (teaching and supervising transactional analyst) med tilläg av verksamhetsfält som behörigheten gäller inom.

Transaktionsanalysen i Världen

. .

Transaktionsanalysen representeras internationellt av International Transactional Analysis Association (ITAA) och i Europa av European Association for Transactional Analyssis (EATA).

Transaktionsanalysen uppstod ju i U.S.A där den nådde kultstatus under 1960-talet. Sedan dess har teorin gradvis spritts över världen. Idag är TA sedan länge på tillbakagång i U.S.A, samtidigt som teorin expanderar nästan explosionsartat i Europa. Ett resultat av detta är att den europeiska TA-föreningen EATA nu är större än den internationella (ITAA).

EATA är en av huvudaktörerna i den inflytelserika europeiska psykoterapiorganisationen EAP (European Association for Psychotherapy). Vi har stor förankring i länder som Tyskland, Italien, England, Schweiz, Frankrike m.fl och har föreningar i alla EUländer, samt andra europeiska länder. I många länder är TA legitimationsgrundande som teori (dock ej i Sverige) och flera europeiska universitet erbjuder t.ex. masters-utbildningar i TA.

De viktigaste forummen för EATAs och ITAAs medlemmar är de konferenser som hålls på olika håll i världen. För mera information om dessa organisationer se följande länkar:

http://www.eatanews.org/
och
http://www.itaa-net.org/

Transaktionsanalysen i Sverige

TA kom till Sverige under 70-talet. Teorin användes en del inom organisationsutveckling och arbetsliv, men blev mest poppulär inom missbruksvården. Detta är i sig inte särskilt vanligt internationellt. Förmodligen berodde det på att det var en nisch som var ganska "ledig", samt att TAs förmåga att addressera så många olika nivåer – beteende, kommunikation och inre dynamik gjorde att den var användbar, liksom att den var funktionell när det gällde att arbeta med utagerande människor.

I början fanns det många entusiaster, men väldigt få som var utbildade. Under åren har det kommit till många utbildade transaktionsanalytiker. Samtidigt föll Svenska TA föreningen (STAF) nästan sönder när behandlingshemmen fick stänga under 90-talet, vilket medförde att medlemsantalet nu ligger runt ett hundratal. Men ett hundratal med god utbildning.

Det viktigaste forumet för TAmänniskor i Sverige just nu är den Nordiska TAkonferensen som äger rum vart annat år där vi träffas och håller föredrag och workshops för varandra. För dem som är medlemmar i STAF finns även en hemsida och ett medlemsblad. STAF kan nås på http://www.transaktionsanalys.se/

extra space

extra space

---