Psykologiska Spel

Livsmanuskriptet förblir aktivt genom att att det upprepas i känslor tankar och beteenden. Ett sätt är den interna dialogen som beskrevs i samband med jagtillstånden. Ett annat sätt är genom psykologiska spel.
Snart sagt alla människor spelar psykologiska spel (omedvetet). För att ta reda på vad man själv spelar för spel kan man ställa sig följande fråga:
– Vad är det som händer om och om igen hemma hos mig (eller på jobbet, el dyl.), på ungefär samma sätt och som slutar med att jag och någon annan mår dåligt.
Svaret på frågan är med största säkerhet ett psykologiskt spel.

Spelet kan beskrivas som 2 överföringsmönster som möts och interagerar. Man har lärt sig spelet under barndomen och upprepar det nu med olika människor. Särskilt i parförhållanden och familjer, samt med nära vänner är det vanligt att man spelar spel.

För att spela ett spel krävs det att man intar en av tre spelpositioner. Dessa är:

• Förföljare som intas när man på ett eller annat sätt försöker visa att den andre inte är OK.
• Offer som intas när man "gör sig oförmögen" att göra sådant som man egentligen kan. Denna spelposition måste skiljas från människor som verkligen är offer, t.ex. har utsatts för en jordbävning, en misshandel eller annat som de själva inte rått över.
  
• Räddare intas när man hjälper dem som inte vill ha hjälp eller hjälper personer som spelar "offer". Detta gör man i syfte att visa att man själv är OK. Denna spelposition måste skiljas från verkliga räddare, som hjärtkirurger, ambulanspersonal, brandmän och hjältar.

Ett typiskt attribut till spelet är att man alltid byter position under spelets gång, vilket bidrar till att göra det förvirrande. Den som börjar som offer är plötsligt förföljare, räddaren blir offer o.s.v. Det är denna typ av omkastningar som skapar dramatik i teater, film, böcker m.m.

I ett klassiskt drama som kung Oidipus kan man se hur kungaparet av Thebe mottar spådomen att deras son ska döda sin far och gifta sig med sin mor (förföljare). För att undvika detta placerar de Oidipus, ovetande om sina kungliga anor, som adoptivson hos en fiskare (Oidipus= Offer, kungaparet=förföljare, fiskaren=räddare). När han vuxit upp går Oidipus ut i världen och möter (ovetande) sin far konungen på en smal väg där denna färdas i bärstol. En av dem måste vika och det blir handgemäng, varvid Oidipus dödar fadern (förföljare, konungen=offer). Oidipus kommer fram till Thebe där Sfinxen (förföljare) belägrar staden och kräver att man ska lösa hans gåta för att han ska häva belägringen. Oidipus gissar gåtan och räddar staden (räddare). Som tack får han gifta sig med drottningen ovetande om att det är hans mor. När han till sist får veta vad som har hänt klöser han ut sina egna ögon och tillbringar återstoden av sitt liv som en blind tiggare (offer).

Som synes är det skiftet mellan spelpositionerna som skapar dramatiken i dramat.

Det första spelet som upptäcktes kallas för "Varför gör du inte...Jo,men". Det kan se ut så här:
– Jag har så fruktansvärt ont i min rygg! (Offer)
– Usch då. Sånt är inte att leka med. Varför går du inte till doktorn med det? (Räddare)
– Jo, men doktorer, vet du, de ger en ändå bara piller...
– Men du kunde gå till en kiropraktor!
– Jo, men de där kotknackarna. Man vet inte om de verkligen kan sin sak eller om man blir förlamad för livet.
– Du kunde ju beställa ett gymnastikprogram! Det hjälper alltid att stärka upp musklerna!
– Jo men jag har helt enkelt inte tid med sånt.
Vid det här laget blir det tydligt att personen inte kommer att ta emot någon hjälp, vad man än förelår. Det är också klart att han inte är i någon Offerposition, utan i en Förföljare, där han avvisar all hjälp. Motspelaren, som spelar det komplementära spelet "Jag försöker bara hjälpa dig" kan antingen reagera depressivt genom att bli ledsen och tänka att "Jaha, det är ingen mening med detta, jag är väl för dum helt enkelt" eller genom att bli arg och säga
– Jahaja! Sitt du där med din onda rygg då! Jag hoppas att du DÖR av ryggskott!


Själva sekvensen i ett spel kan åskådliggöras med spelformeln, som lyder:
Bete+Napp = Respons -> Positionsbyte -> Förvirring -> Vinst

Spelformeln

I exemplet ovan är:
BETET när personen säger att han har ont.
NAPPET när den andre börjar ge råd.
RESPONS är de följande transaktionerna
POSITIONSBYTE när det blir tydligt att personen kommer att avvisa alla förslag vilka de än är.
FÖRVIRRING är vad man ofta känner efter positionsbytet
VINST är en dålig känsla som man känner igen och som bekräftar ens antaganden om vem man är, hur andra är och hur livet är. I det här fallet kan det vara en känsla hos personen av hemlig triumf över att "ingen ska komma här och säga till mig vad jag ska göra!" och känslan av ilska eller deppighet hos hjälparen, som visar att "otack är världens lön".

Psykologiska spel ger ofta en känsla av spänning och engagemang i livet, trots att de alltid är destruktiva till sin karaktär. De ger mycket uppmärksamhet och engagemang från andra människor, likaväl som att de är ett sätt att fördriva tiden på. Spelen ger också upphov till samtalsämnen med vänner och bekanta efteråt, en slags ersättning för ett mera autentiskt livsinnehåll. De stärker de antanganden som ligger till grund för skriptet och leder därför till en förvärring av våra psykiska problem.

Vanliga namn på spel är "Alkoholist", "Nu har jag dig fast, ditt kräk", "Sparka mig", Om det inte vore för dig...", "Träben" o.s.v.

Grader av spel

Man kan spela spel på olika nivåer, alltifrån "lätta" spel, som inte ställer till någon skada, till verkligt grova och skadliga spel. Vi delar in spelnivå i tre olika grader:

• Första gradens spel är ett mycket "lätt" spel, som man inte har några större svårigheter attt själv prata om och där man kan skratta åt sig själv när manipulationen avslöjas.
• Andra gradens spel är genast mycket allvarligare. Sådana spel fyller en tydlig funktion i livsmanuskriptet och om vi ertappas med att spela på denna nivån känns det vanligen ganska pinsamt.
• Tredje gradens spel är rena katastrofspel. Enligt berne slutar dessa spel på "bårhuset, dårhuset eller i rättssalen". De innebär således ofta att man aktiverar sin Räddningslucka (se avsnittet om livsmanuskriptet): Mord, självmord eller galenskap. Internationella konflikter kan ofta nog beskrivas som 3dje gradens spel (ta Irak-kriget som exempel).

Tidsstrukturering

Spel är ett sätt att strukturera sin tid från vaggan till graven. I TA räknar vi med 6 sätt att strukturera tiden:

Undandragande vilket innebär att man drar sig undan från kontakt.

Ritualer med detta menar vi snarare stereotypa meningsutbyten än sådana ritualer som dop, giftermål och begravningar. En ritual består av förutsägbara serier av komplementära transaktioner, typ:
"Hur mår du"
"Jo, tack, det knallar, he he, och själv?"
"Jo, tack bara bra!"
"Vi ses"
"Jepp"

Aktiviteter programmeras av vuxen. Ofta handlar det om arbete, eller trädgårdsarbete, städning, projektplanering, seminarier, föreläsningar m.m.

Tidsfördriv enkla samtal om vanliga samtalsämnen såsom hus & trädgård, kvinnor!, män! , bantning, fotboll, 1800tals filosofer m.m.

Spel har beskrivits ovan.

Intimitet närhet till en annan människa här och nu där man upplever tilräckligt stor tillit för att inte behöva skydda sig.

Intimitet är alltså inte liktydigt med sex. Sex kan ske under undandragande (titta i taket, fantisera), rituellt, som en aktivitet - med syfte att göra barn, ett tidsfördriv, ett spel eller intimt på det sätt som vi menar här.

Det har självfallet ett stort inflytande på liv och livskvalitet hur man väljer att tillbringa sin tid.