tisdag 17 juli 2007

Känslor

Det finns många olika slag av känslor, t.ex. fysiska (kyla,värme, hunger). Det finns också psykiska känslor: glädje, ilska, skräck och sorg. En del känslor är en kombination av fysiska och psykiska känslor, som t.ex. ångest eller kåthet. Sedan finns det sådana känslor som både innehåller psykiska känslor och tankar samtidigt. Exempel på detta är: skuld, bitterhet, oro, förtvivlan, skam, otillräcklighet, förhoppning m.m.

Idealiskt så får alla känslor sitt utlopp hos en individ. Men tyvärr är det sällan idealiskt. De flesta av oss har lättare för att känna och visa vissa känslor än andra. En del har kanske ett generellt skriptförbud mot att känna, eller visa känslor, medan många andra har selektiva förbud som utesluter någon känsla. I det gamla stereotypa könsrollsskriptet ska ju stora pojkar inte gråta, men kan däremot få vara arga, medan flickor inte bör vara arga, men desto hellre ledsna.

Favoritkänsla

Ofta finns det någon känsla som inte bara tillåts i familjen, utan som också belönas av föräldrarna. Dena känsla blir vad vi kallar "favoritkänsla" - en känsla som man använder för att (omedvetet) manipulera sig själv och andra människor. Erik Berne skriver:
"En favoritkänsla är en känsla man föredrar, som man lärt sig av sina föräldrar eller beslutat sig för under barndomen, som var acceptabel och gav utdelning i den ursprungliga familjen"
Exempel på favoritkänslor kan vara:

Den lilla flickan vars föräldrar säger att ingenting kan stå emot henne när hon blir arg. Då är man tvungen att göra som hon vill.
eller

Den lille pojken som när han är arg blir utkonkurerad av pappa, som blir ännu argare och när han är ledsen blir utkonkurerad av mamman som blir änu ledsnare, så att den enda känslan som "finns kvar" åt honom är "glädjen". Därför döljer han sedan sin depression under ett leende och många skämt.

eller
Den lilla flickan som alltid får en present när hon är ledsen.

Som vuxen fastnar man sedan i grimasen och tillbringar mycket tid med just den känslan och med att rättfärdiga den inför sig själv och andra, vilket leder till många svårigheter.För att få fram sin Favoritkänsla räcker det vanligen med att fråga sig:
"Vilken är den vanligaste dåliga känslan som jag har haft i mitt liv".

Ofta nog är favoritkänslorna inte bara psykologiska känslor, utan även den sortens känslor där man kombinerar känsla+tanke, såsom bitterhet, surhet, skuld, skam, otillräcklighet, negativism m.m.

Substitutionsfaktorn

Fanita English har visat att när barnet inte tillåts uttrycka en viss känsla, så tenderar hon att substituera (ersätta) den med en annan känsla. Detta leder till avsevärda komplikationer, eftersom det man verkligen känner inte kommer till uttryck. Genom att uttrycka någon känsla upplever man en viss lättnad, men ingen riktig förlösning. Exempel på detta är när man vänder:

Ilska till sorg leder till depression. När man försöker gråta ut ilska blir lättnaden tillfällig. Gråten tar aldrig slut eftersom det inte egentligen är sorg som man känner. De naturliga känslorna är i regel inte långvariga, utan försvinner efter att man har uttryckt dem. Ett undantag kan vara sorgen efter någon som dött t.ex.

Sorg till ilska leder till människor som är "kroniskt arga". Att "ilska" ut sorgen fungerar ju inte heller och därför fastnar man i ständiga aggressiva beteenden.

Rädsla till ilska är den vanliga paranoida mekanismen: "Get them before they get you". Eftersom man är rädd för att visa rädsla ökar man på aggressiviteten och hamnar på så vis lätt i bråk och hotfulla situationer helt i onödan.

Ilska till rädsla uttrycker sig ofta som en överbeskyddande inställning. Man tänker gärna på Basil Fawlty i TV-serien "Pang i bygget" när hanefter ett gräl med hustrun utropar "Drive carefully, dear!"

Ilska till sorg till glädje resulterar i det s.k. "Kulla-Gulla-syndromet" a.k.a. "smiling depression". Här döljs depressionen bakom en glad mask för att man inte ska vara till besvär.

Bonusmärken

Om det är i pizzerian, eller i hälsokostbutiken, så nog är de där: stämpelkorten. Köper man 9 pizzor får man en gratis. Samma logik tillämpas ibland på känslor. En del människor känner att de måste samla på sig en viss kvantitet innan känslorna förtjänar att visas upp. När man så löser in sina stämplar (bonusmärken) används de ofta till att rättfärdiga ett beteende. När man har samlat på sig nog med ilska kanske man känner sig berättigad i att: bli våldsam, supa till, säga upp sig från jobbet m.m. Den som samlar på oförvitlighetsmärken kan, när stämpelkortet är fullt kanske byta ut det mot en skillsmässa "Här har jag försökt i alla dessa år!". Typiska bonusmärken är sådant som ilska, självrättfärdighet, skuld, depression... Det är olika vad man samlar på.

Magin bakom bonusmärkena är att man känner att man måste rättfärdiga sig. Föräldrar kan förmedla den känslan till barn genom att säga "Vad gråter du för?!" eller "Vad har du att vara arg för?!" Barnet förstår detta som att man måste motivera sig när man känner någonting. Man upptäcker också att man kan använda detta som motiv för olika handlingar som man annars inte skulle känna sig OK med.

För att bryta sådana mönster är det viktigt att lära sig att prata om sina känslor när man har dem och inte låta dem bygga upp. Man måste också börja ta ansvar för vad man vill. Man måste inte motivera att man vill skilja sig, eller att man vill fest om en kväll, eller att man vill åka bort själv en helg. Detta måste t.ex. inte föregås av ett gräl som sedan används som motivation.
Men då måste man som sagt ta ansvar för det.

Inga kommentarer: