Livsmanuskriptet

Livsmanuskriptet är en omedveten livsplan som man har skapat under barndomen.

Det lilla barnet måste passa in i sin ursprungsfamilj, vilket innebär att det måste anpassa sig till familjemedlemmarna och till andra levnadsbetingelser. Rent biologiskt är vi predisponerade för att göra detta, eftersom vi som barn behöver våra föräldrar för att överleva. Om vi blir övergivna av dem uppfattar vi detta som ett dödshot.

Samtidigt skapar sig redan små barn föreställningar om vad personer som de själva kan ha att förvänta sig här i världen. Hur ser de på sig själva? På andra? På livet? Föreställningarna följer på de anpassningar som man tvingats göra för att passa in i familjen. Och det är dessa föreställningar som blir grunden till livsmanuskriptet.

När vi sedan har vuxit upp kan vi själva välja våra levnadsförhållanden och behöver inte längre anpassa oss efter barndomssituationerna.Men då har vi dessvärre glömt dem - eller snarare trängt bort dem till det omedvetna. Livsplanen har på så vis blivit omedveten, men den har blivit till en del av vår personlighet och fortsätter att styra oss.


Förbud

De hämmande budskap som föräldrar ger till sina barn, ges ofta icke-verbalt. De ges utan att föräldrarna är fullt medvetna om det och de kan ges mer eller mindre kraftigt. Föräldern ger budskapet utifrån sin egen smärta. När smärtan är stor hos föräldrarna ger de ständigt sådana hämmande budskap, men när den är mera ovanlig kommer förbuden bara ibland och blir då mindre skadliga. Förbuden ges om sådana saker som iof sig är naturliga för barnet, men som föräldern har svårt för att tåla p.g.a. egna begränsningar.

Så vitt jag vet har alla människor sådana begränsningar, mer eller mindre. Tillgången på helt perfekta föräldrar är, lindrigt talat, begränsad.

Det är viktigt att förstå att förbudet alltid innebär en hämning av något naturligt behov.

Man har identifierat följande förbud:

• Lyckas inte: leder till ständigt självsabotage och upprepade misslyckanden. Vanliga sätt att leva ut detta på är olika typer av missbruk (alkohol, spel, narkotika m.m.), men det förekommer också utan missbruk: typ, folk som ständigt misslyckas med utbildningar, arbeten etc.

• Var inte liten: ett förbud som ges till barn som under barndomen måste vara större än de egentligen är, t.ex. ta hand om småsyskon i tidig ålder m.m. Som vuxen kan man bli hämmad när det gäller att leka ("barnsligt"), eller väldigt ansvarskännande, ta hand om alla andra, glömma sig själv etc. ("Too much work and too little play makes Jack a dull boy").

• Väx inte upp: ges när föräldrarna tycker att det är jättesött med småbarn och gärna skulle vilja att de förblev små och beroende hela livet. Som vuxen kan man då bli omogen och osjälvständig, ha svårt att ta ansvar, låta andra göra jobbet etc.

• Tänk inte: förekommer hos människor som inte använder sitt tänkande för att lösa problem. Bland alkoholister är det vanligt med formen "Tänk inte-drick i stället". Ibland ges det genom att föräldern ständigt påpekar att man är "dum i huvudet" eller hånar en när man tänker.

• Var inte viktig: är ett riktigt Jante-förbud. Man ska inte tro att man är någonting, inte tro att man kan någonting, inte stå i centrum, inte vara märkvärdeig o.s.v.

• Var inte dig själv handlar vanligen om att man inte ska vara det kön som man är: föräldrarna hade önskat sig en pojke/flicka istället. Det här förbudet leder inte till homosexualitet och inte heller till transsexualitet. Mest upplever man det som att man är "fel" på något ogripbart sätt.

• Existera inte är det svåraste förbudet och det som ligger bakom neurotiska depressioner. På olika sätt visar föräldern att man är till skada för dem genom att man över huvud taget finns. Ofta kan man få höra kommentarer typ "Om det inte vore för dig...." (så hade jag inte behövt gifta mig med din mamma, avsluta mina studier etc)

• Vill inte: Ges av föräldrar som blir hotade av att barnet har en vilja. "Din vilja sitter i riset" sa man förr när viljan ansågs skadlig eftersom barnet som ville en massa ansågs bli självsvåldigt. När man tagit in det här förbudet får man svårt att formulera vad man vill (och därför också svårt att få det man vill ha).

• Behöv inte: Ges av föräldrar som blir hotade av barnets behov. Det är ett svårt förbud som bl.a. är vanligt vid Anorexia Nervosa (självsvält) men också vid andra problem.

Tidiga beslut

Som svar på dessa hämmande budskap tar barnet ett "tidigt beslut". Detta är ett aktivt val och det är inte säkert att barnet accepterar alla hämmande budskap som bjuds. Men för att kunna leva ett hyggligt liv tillsammans med sina föräldrar är det ändå ett rationellt beslut att foga sig i vissa begränsningar. När man sedan växer upp har man s.a.s. fastnat i grimasen.

En 3-årig pojke satt en dag framför sin pappa och lekte på en filt. När han tittade in i pappans ögon blev han medveten om att denne var rädd för någonting. Plötsligt slog det honom att pappan var rädd för honom (=för närheten till barnet). Detta var mycket hotfullt och obehagligt för pojken, men han löste det kreativt genom att också låtsas att han blev rädd och samtidigt flytta över till sama sida av filten som pappan, så att de såg åt samma håll. Pappan la då beskyddande sin arm över honom. Från den dagen, till dess att pojken löste problemet i psykoterapi var han känslomässigt hämmad när det gällde närhet till andra människor.

På så vis är ett tidiga beslutet långtifrån alltid någonting som man tänker och kommer fram till. I det här fallet var det snarast en serie handlingar.

Påbud och Pådrivare

Påbud är sådana budskap som handlar om hur man ska vara, vad man ska göra m.m. De är vanligen socialt accepterade och uttalas rakt på sak av föräldrarna. De utgör en normal del av fostran och kan handla om att klä sig väl i kyligt väder, att vara artig, hel och ren o.s.v.

Av påbuden finns det särskilt 5 stycken som ställer till besvär därför att det inte går att leva upp till dem. De kallas för pådrivare:

• Var till lags
• Ansträng dig
• Var stark
• Var perfekt
• Skynda på

Man kan ju klä sig väl när det är kallt (påbud) och sedan är det gjort. Men när har man t.ex. ansträngt sig nog? skyndat tillräckligt? varit helt perfekt? o.s.v. Dessa budskap ges som problemlösare, ung. "När det blir jobbigt så ska du..." (t.ex. vara stark och stå ut). All stress som vi bygger upp går via någon av dessa pådrivare.


Program

Programmet handlar om hur man (barnet) ska bära sig åt för att kunna leva med de begränsningar som har lagts på en. Det lilla barnet är en stor kulturkonsument och lyssnar ofta på sagor. I sagorna finner barnet olika figurer att identifiera sig med: den föräldralösa (eller vanvårdade) flickan kanske finner Pippi Långstrump, en ständig förlorare finner Kalle Anka. Sagofigurerna löser på olika sätt problem som barnet har eller lyckas i vart fall leva med problemen. En pojke som inte fick vara nära sin pappa identifierade sig med Astrid Lindgrens Mio, som först måste besegra den hemske Riddar Cato, med ett hjärta av sten innan han kunde slappna av som son till den gode kungen (=uppnå förmågan till närhet). Man kan lära sig en hel del om sig själv genom att minnas sin favoritsaga och fundera över vad den har betytt för en.

Ofta bygger man programmet efter föräldern av samma kön ("Mamma är lik sin mamma"), men ibland på den andra föräldern. Man kan också basera det på:

• andra släktingar (farbror Kurt, alkoholisten/ tant Gerda professorn i biologi)
  
• en död bror eller syster som man fått "ersätta"
• andra personer som man sägs likna

Livspositioner

En annan del av livsmanuskriptet är det som kallas för livsposition, eller ibland existentiell position. Livspositionen handlar om hur man ser andra i förhållande till sig själv. Detta ger också en fingervisning om vilka problem man har och vilka processer man hamnar i med andra. Man särskiljer 4 olika positioner:

Jag är OK – Du är OK som kallas den friska positionen. När man befinner sig där är man ofta här-och-nu.
Jag är inte OK – Du är OK kan kallas för den depressiva positionen. Här ser man sig som underlägsen andra, tycker inte att man duger och tenderar att lägga allt ansvar på sig själv. Vanliga känslor här är: depression, skam, skuld, otillräcklighet, som alla visar att man inte riktigt duger.
Jag är OK – Du är inte OK är en grundposition för personlighetsstörningar. Här ser man sig som bäst, antingen som "en god människa i en ond värld" (paranoid variant, eller som "en smart människa i en värld av fånar" (narcissistisk variant). Typiska känslor är ilska och skräck (kamp och flykt) och man lägger ofta ansvaret för allt som är fel på andra människor.
Jag är inte OK – Du är inte OK leder till fullständig meningslöshet som i sin förlängning kan leda ända till schizofreni.

Det är viktigt att förstå att de flesta människor turar mellan alla dessa 4 positioner varje dag, men vanligen har man en position som är ens grundposition, från vilken man tar sina livsviktiga beslut och som man baserar sitt liv på.

Räddningslucka

Oftast har man en "nödutgång" om livet skulle bli alltför plågsamt. Denna kan ligga långt, långt bort, eller finnas i tankarna var och varannan dag, beroende på livssituationen. De tre räddningsluckorna som vanligen samspelar med livspositionerna är:

• Ta livet av sig själv (Jag är inte OK – Du är OK)
• Ta livet av någon annan (Jag är OK – Du är inte OK), och
• Gå in i en psykos (Jag är inteOK – Du är inte OK)

Att förändra sitt skript

Livsmanuskriptet är möjligt därför att man en gång var medveten om det och skapade det och för att man sedan blev omedveten om det. Som jag tidigare har påpekat är Vuxenjagtillståndet ett helt friskt jagtillstånd, därför att det riktar sig helt mot nuet. Skriptet finns i Föräldern och i Barnet.

Om vi idag alltså säger till någon med förbudet att visa känslor att, det är ju klart att du får det, så förstår de nog vad vi säger, men kan inte ändra på saken så enkelt. Anledningen till detta är att de använder sitt Vuxenjag för att lyssna på sådan information – men problemet finns i deras Barn och Förälderjagtillstånd, som är de som bär på historian.

För att ändra på skriptet måste personen ta vad vi kallar för ett nybeslut (oftast) från sitt Barnjagtillstånd. I psykoterapi innebär detta (funktionellt) att energin går över från Anpassat Barn till Fritt Barn under vissa förutsättningar. Men psykoterapi är inte det enda sättet att förändras. Man kan också förändras spontant genom sin livserfarenhet.

Svårare störningar

Livsmanuskriptet med dess förbud och pådrivare, handlar mest om neurotisk problematik, d.v.s. sådana problem som de flesta (för att inte säga alla) har en del av. Vissa har mycket, andra helt lite och obetydligt. Redan Sigmund Freud konstaterade att neurosens natur var att man är oenig med sig själv: å ena sidan vill man kanske växa upp och ta ansvar, å andra sidan fruktar man att man då blir övergiven, utsatt för överkrav m.m. Att lösa upp sådana konflikter mellan olika jagtillstånd är huvudsaken vid neurosbehandling.

Men de som har svårare problem såsom personlighetsstörningar eller psykoser har inte i så hög grad sådana inre konflikter. De har inte fått så många hämmande budskap. Tvärt om har de fått för lite kontakt med sina föräldrar, både när det gäller omvårdnad och när det gäller gränssättningar (när psykoserna är psykogena och inte organiska). Anledningen till detta kan, men behöver inte vara, "föräldrarnas fel". Upprepade separationer vid tidig ålder kan svårt skada barn t.ex utan att det är föräldrarna som har orsakat det. Det finns också genetiska faktorer, såsom introversion och skygghet som kan göra det svårt för barnet att ta in omvårdnad.

I behandlingen av sådana tillstånd gäller det först och främst att skapa en god relation, eftersom det är detta som inte har skett tidigare i livet. En god relation leder till att nya jagtillstånd skapas i Barn och Förälder. Dessa jagtillstånd är mera funktionella och livskraftiga än de gamla och konkurrerar därför ut dessa. Detta låter kanske lätt, men är inte fullt så lätt. Men det låter sig dock ofta göras.